Den 22 Maj <3

Den 22/5 vaknade jag vid 4.30 med en stark värk. Jag bad Markus hämta vetekudden men det hjälpte inget och det var för jobbigt att ligga ner. Jag prövade att hoppa in i duschen och då kändes det lite bättre men plötsligt slog det mig att värkarna nog kommer ganska tätt. Jag ropade på Markus och bad honom ta tid med sin värk app. Jag hade 2 på 10 minuter hela tiden och började känna att det tryckte på nedåt. Då sa jag till Markus att han skulle ringa BB-Sthlm och de sa att vi kunde komma in. Vi ringde Markus föräldrar så de fick komma och äta frukost med Adele och lämna henne på förskolan.

Vi åkte in och Markus fick stanna bilen några gånger under resan för att det gjorde för ont när han körde. Första gången han fick stanna var ungefär 100 meter hemifrån. Kommer ihåg att han sa, i det här tempot kommer vi aldrig fram. Han var väll rädd att jag skulle föda i framsätet :P När vi kom fram var klockan ungefär 7 och vi hängde på låset. De kom och öppnade precis när jag hade en värk men till slut kunde jag gå in.

De var väldigt lugna och jag fick lägga mig i mitt rum utan att klä av mig. De satte på två mätare på magen i 20 min, en för att mäta värkarna och en för att höra lillebrors hjärta. Strax före 8 tror jag att jag började ta lustgas. Vid 8 kom de in och sa att jag skulle bli undersökt och jag fick hjälp att klä av mig och lägga mig i sängen. Barnmorskan som undersökte mig tog gott om tid på sig och sa plötsligt, Malin jag känner inga kanter, du är fullt öppen. YES!!! Tänkte jag då. 20 minuter senare kom krystverkarna igång och de ställde mig upp mot ryggstödet i sängen så jag stod på knä men det var så jobbigt för benen så jag sa att jag inte ville stå så. Då hjälpte de mig ner från sängen så att jag fick sitta på en sits mellan Markus ben. Några krystvärkar senare var han ute, kl.08.55.

Jag hade skrivit i förlossningsbrevet att jag inte ville ligga ner och föda som jag gjorde med Adele för det gjorde så ont i magen mellan krystvärkarna. Sen är det ju inte fel att få lite hjälp av tyngdlagen :) Jag hade också önskat att jag inte skulle få ryggmärgsbedövning vilket jag slapp och det var verkligen superhäftigt att känna allt under förlossningen.